Kyrkliga titlar

Biskop

En biskop (från grekiskans apiskopos, ungefär tillsynsman) är en person med ett visst sorts ämbete inom flera kristna samfund. Biskopens roll varierar starkt mellan olika samfund.

Inom Romersk-katolska kyrkan, gammalkatolska kyrkan, de ortodoxa kyrkorna och vissa protestantiska samfund, bland annat den anglikanska kyrkogemenskapen och de nordiska folkkyrkorna, är det den högste kyrklige ledaren inom ett visst geografiskt område (stift). Eftersom varje biskop måste ha ett stift och vissa stift (bland andra Uppsala stift) behöver biträdande biskopar, så kallade suffraganbiskopar eller hjälpbiskopar, löser man situationen genom att tilldela hjälpbiskoparna stift där inga troende bor. En hjälpbiskop har därför alltid titeln titulärbiskop av (namnet på stiftet).

Historik

Biskopar som församlingledare omnämns redan i Nya Testamentet, men deras roll då är något oklar och det verkar inte finnas någon klardistinktion mellan biskop och presbyter (försmlingsäldste). De första beläggen för en utvecklad kyrklig hierarki finns i Ignatius av Antiokias brev författat åren 107-108. där talas om biskopen som de kristnas ledaren i en stad, överordnad Presbyterna och diakonerna. Från att i huvudsak haft monopol på liturgiska och sakramentala funktioner förändras biskopsämbetet under senare delen av 200-talet och vissa delar av biskopens funktioner deligeras undrstundom till presbyterna. Vad sommorsakade denna förändring vet man inte säkert, men utvecklingen verkar ha börjat i öst där det förekom att man tillsatte chorbiskopar (biskop för landsbygden kring en stad). Deras viktigaste funktion var nattvardsfirandet, troligen hade de inte rätt att viga Präster och diakoner.

Från 300-talet finns det fler och tydligare källor på att presbyter och nattvardsgudstjänster, avlöste synder och i öst även konfirmerade. Flera skrifter jämställer biskopar och präster samt karakteriserar dem som bärare av samma ämbete, med den enda skillnaden att biskopen är överordnad prästerna. Så är fallet hos bland annat Ambrosiaster och Hieronymus.

Under medeltiden kom denna syn på biskopen som en överordnad präst att bli dominerande. Det var ven denna syn på biskops- och prästämbetet som reformatorerna tog över. Därförkom biskopsämbetet att spela en underordnad roll i många reformatoriska kyrkor. Svenska kyrkan i detta avseende ses som ett undantag då Laurentius Petris kyrkoordning stadgar att det är biskopen som skall viga präster och att han har rätt att vägra viga dem församlingarna utser. Svenska kyrkan har på grund av reformationens förlopp i Sverige kunnat hävda att dess biskopar är vigda med apostolisk succession, ett förhållande som haft betydelse framför allt på så sätt att det möjliggjorde nattvardsgemenskap med den anglikanska kyrkogemenskapen redan under tidigt 1900-tal.

I modern tid har den fornkyrkliga synen  på biskopsämbetet fått en renässans och man talar i dag ofta om det tredelade (alternativt treledade) ämbetet: biskop, präst och diakon i den ekumeniska debatten och att präst- och diakonämbetet utgår från biskopen.

Terminologi

En medeltida biskop i Norden arbetade vid en domkyrka som utgjorde administrativt centrum i ett stift. Till varje stift hörde ett större jordagods, det så kallade biskopsbordet, som förvaltades av biskopen och hans representanter. Dessa egendomar var utspridda här och var i landet och utgjorde summan av jorddonationer från förmögna familjer.

Regionalbiskop

Regionalbiskop är en kyrklig titel på en biskop inom Liberala katolska kyrkan med jurisdiktion över en kyrkoprovins.